1713 Bancilhon |
Upptäckt[1] |
---|
Upptäckare | Louis Boyer |
---|
Upptäcktsplats | Algerobservatoriet |
---|
Upptäcktsdatum | 27 september 1951 |
---|
Beteckningar |
---|
MPC-beteckning | (1713) Bancilhon |
---|
Alternativnamn | 1951 SC, 1931 RW, 1958 VR[1] |
---|
Uppkallad efter | Odette Bancilhon[2] |
---|
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
---|
Omloppsbana[3] |
---|
Epok: 21 januari 2022 |
Aphelium | 2,639 AU |
---|
Perihelium | 1,817 AU |
---|
Halv storaxel | 2,228 AU |
---|
Excentricitet | 0,1846102 |
---|
Siderisk omloppstid | 3,33 år |
---|
Medelomloppshastighet | 19,96 km/s |
---|
Medelanomali | 70,92° |
---|
Inklination | 3,746° |
---|
Longitud för uppstigande nod | 61,11° |
---|
Periheliumargument | 256,3° |
---|
Fysikaliska data[1] |
---|
Diameter | 5,7 km |
---|
Albedo | 0,259 |
---|
Absolut magnitud (H) | 13,35[3] |
---|
1713 Bancilhon eller 1951 SC[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 27 september 1951 av den franske astronomen Louis Boyer vid Algerobservatoriet. Den har fått sitt namn efter den franska astronomen Odette Bancilhon.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1713 Bancilhon” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1713. Läst 18 augusti 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1713) Bancilhon. Springer Berlin Heidelberg. sid. 136. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1714. Läst 18 augusti 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.