Brunskrika
| Brunskrika Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Kråkfåglar Corvidae |
| Släkte | Cyanocorax |
| Art | Brunskrika C. morio |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cyanocorax morio | |
| Auktor | Wagler, 1829 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Psilorhinus morio | |
Brunskrika[2] (Cyanocorax morio) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer huvudsakligen i Centralamerika, men några par häckar även i allra sydligaste Texas i USA.
Utseende och läten
Brunskrikan är en stor (38–44 cm) och mörk skrika med breda vingar och bred kilformad stjärt. Huvudet är svartaktigt, ovansidan mörkbrun och buken vitaktig. Vissa fåglar, tidigare behandlade som en egen art, har vitspetsad stjärt. Årsungen har gul näbb och gula ben.[4]
Det vanligaste lätet är ett klart trumpetande ”keerg” eller ”paow” som ofta avges i serier och i kör av flockar. Det påminner om bandvingad vråk men är skränigare och ljusare.[4]
Utbredning och systematik
Brunskrika delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[5]
- palliatus – sydöstra Texas till sydöstra Mexiko (Veracruz)
- morio – sydöstra Mexiko (kustnära centrala Veracruz till östra Tabasco och norra Chiapas)
- cyanogenys – sydöstra Mexiko (östligaste Tabasco och Campeche) till nordvästra Panama
- vociferus – norra Yucatánhalvön (Campeche, Yucatán ochg Quintana Roo)
Underarten cyanogenys inkluderas ofta i nominatformen.[3]
Släktestillhörighet
Brunskrikan placeras traditionellt som ensam art i Psilorhinus. Genetiska studier visar dock att det är inbäddat i släktet Cyanocorax.[6]
Levnadssätt
Brunskrikan hittas i olika typer av biotoper från kustnära områden till 2500 meters höjd, med förkärlek för miljöer påverkade av människan. Födan består av både insekter, spindlar, ödlor, frön, nektar och frukt, framför allt från ’’Castilloa elastica’’. Fågeln ses i ljudliga familjegrupper med fem till tio individer. Den häckar även kooperativt och lägger ägg mellan mars och juni.[4][7]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde med en stor och population.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen två miljoner vuxna individer.[8]
Referenser
- ^ [a b c] Birdlife International 2020 Cyanocorax morio . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 282. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Bonaccorso, E., Peterson, A.T., Navarro-Sigüenza, A.G. & Fleischer, R.C. (2010) Molecular systematics and evolution of the Cyanocorax jays. Mol. Phylogenet. Evol. 54(3): 897–909.
- ^ dos Anjos, L. (2020). Brown Jay (Cyanocorax morio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60726 23 april 2020).
- ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.
Externa länkar
Wikispecies har information om Cyanocorax morio.Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Cyanocorax morio.Bilder & media- Läten på xeno-canto.org
|
