Gonzague de Reynold
Gonzague de Reynold | |
Född | 15 juli 1880[1][2][3] Cressier eller Fribourg[1] |
---|---|
Död | 9 april 1970[1][2][3] (89 år) Fribourg, Schweiz |
Medborgare i | Schweiz |
Sysselsättning | Historiker[4], poet, universitetslärare, författare[4], miljöaktivist |
Arbetsgivare | Universität Bern Fribourguniversitetet |
Utmärkelser | |
Prix Marcelin-Guérin (1947) Grosser Schillerpreis (1955) Prix de la langue française (1968) | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Gonzague de Reynold, född den 15 juli 1880 i Fribourg, död den 9 april 1970, var en schweizisk greve och författare.
de Reynold, som 1915 blev professor i nyare franskt språk och litteratur, gjorde sig känd som lyriker (L’âge d’or, 1899, Les banniéres flammées, 1915, med flera) och dramatiker (La gloire qui chante, 1919, och så vidare) samt var verksam för att liva den schweiziska nationalkänslan (bland annat genom sina Contes et légendes de la Suisse héroique, 3 band, 1914-20). Av hans vetenskapliga verk kan nämnas Histoire littéraire de la Suisse au 18:e siécle (2 bd, 1909-12), J.J. Rousseau et ses contradicteurs (1904) och Charles Baudelaire (1920).
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Reynold,Gonzague, grefve de, 1904–1926.
Noter
- ^ [a b c] läs online, www.hls-dhs-dss.ch .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Gonzague Reynold, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Babelio, Gonzague de Reynold.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]