Jan Hendrik Scholten
Jan Hendrik Scholten | |
Född | 17 augusti 1811[1][2] Vleuten, Nederländerna |
---|---|
Död | 10 april 1885[1][2] (73 år) Leidens kommun |
Medborgare i | Konungariket Nederländerna[2] |
Utbildad vid | Universitetet i Utrecht |
Sysselsättning | Teolog, universitetslärare[2], professor, filosof |
Befattning | |
Rektor vid universitetet i Leiden | |
Arbetsgivare | Universitetet i Leiden Universitetet i Leiden (1843–)[2] Universitetet i Leiden (1845–1881)[2] |
Redigera Wikidata |
Jan Hendrik Scholten, född den 17 augusti 1811 nära Utrecht, död den 10 april 1885 i Leiden, var en nederländsk protestantisk teolog och filosof.
Scholten var 1845-81 professor i Leiden. Som den främste representanten för den kritiska och frisinnade teologin i Nederländerna deltog han i striden mellan Oosterzee och Opzoomer om kristendomens väsen, därvid yrkande på en filosofisk behandling av de religiösa sanningarna. Då han framställde den etiska determinismen som grundprincip i den reformerta läran, blev han från flera håll häftigt angripen.
Bland hans skrifter märks det betydelsefulla verket De leer der hervormde kerk in haar grondbeginselen (2 delar, 1848-54; 4:e upplagan 1861-62), Geschiedenis van godsdienst en wijsbegeerte (1853; 3:e upplagan 1863), De vrije wil (1859), Het evangelie naar Johannes (1864), De doopsformule (1869) med flera. Han fick en kort minnesteckning av Abraham Kuenen (1885).
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scholten, Jan Hindrik, 1904–1926.
- ^ [a b] Johannes Henricus Scholten, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 28507892, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Leidse Hoogleraren, Leidse Hoogleraren-ID: 2185, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
|