Karismatisk kristendom

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-02)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Karismatisk kristendom (även neo-pentekostalism), av grekiskans karisma "nådegåva", avser de rörelser som sedan 1960-talets vidare spridning och breddning tagit till sig de uttryck och läror som återaktualiserades av pentekostalismen. Till skillnad från pentekostalismen har rörelsens anhängare i hög grad stannat kvar i de rörelser som varit deras ursprung och idag återfinns karismatiska uttryck såsom läror om andedop, tungomålstalande, profetia och helande inom så gott som alla etablerade kyrkor. De flesta karismatiska kristna åtfinns i etablerade samfund såsom Romersk-katolska kyrkan och baptismen men fristående samfund och rörelser har också bildats, varav Trosrörelsen och Vineyard är två.

Historia

Pentekostalismen uppstod i början av 1900-talet och berörde då främst frikyrkosamfund av folkrörelsekaraktär medan den hamnade i konflikt med den högkyrkliga kristenheten och de etablerade baptistsamfunden. Genom det motstånd rörelsen erfor isolerades den alltmer och blev en egen rörelse.

På 1960-talet började präster i USA rapportera att de döpts i Den Helige Ande. Den rörelse som därmed startade bland de etablerade kyrkorna är det som kallas den karismatiska rörelsen. Kristna ifrån de anglikanska, reformerta, lutherska och ortodoxa kyrkorna, samt från katolska kyrkan och sådana frikyrkor som hade ställt sig avvisade till pentekostalismen i början av 1900-talet, började tala i tungor, profetera och be för sjuka m.m. Detta har kallats ”den allmänna pingstväckelsen” eftersom den inte splittrade samfunden eller startade nya kyrkor. Idag finns karismatikerna i nästan alla samfund. Ett exempel i Sverige är Oasrörelsen som verkar främst i Svenska kyrkan och EFS. Påven Johannes Paulus II började ett teologiskt samtal mellan Pingströrelsen, Katolska kyrkan och den Karismatiska rörelsen.

Utbredning

Den pentekostala/karismatiska rörelsen hade 2007 över 590 miljoner anhängare i hela världen.[1][2]

Se även

Källor

  1. ^ ”World Christian Database's räkning av Pentekostaler/karismatiker”. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306193254/http://worldchristiandatabase.org/wcd/esweb.asp?page=10&pagesize=25&query=306&sortby=4&wci=results. Läst 5 juli 2007. 
  2. ^ Erik Sidenwall, "Pingströrelsen växer hundra år efter start", artikel i Svenska Dagbladet, 18 september 2007

Externa länkar

  • Oasrörelsen
v  r
Pentekostalism
Bakgrund
History
Bethel bibelhögskolan  · Walesisk väckelse  · Azusa Street  · Charles Fox Parham  · William J. Seymour
Teologi
Bibeln
Gud
Systematisk teologi
Eskatologi  · Premillennialism  · Helgelse  · Kristen perfektion  · Keswickrörelsen  · Fullständigt evangelium  · Slutfört arbete  · Latter Rain  · Five solae  · Allmänna prästadömet
Omvandling
Pånyttfödelse  · De troendes kyrka  · Troendedop
Privata doktriner
Nyckelfigurer
Allen  · Annacondia  · Branham  · Ball Barratt  · Bonnke  · Cho  · Court  · Coe  · Crouch  · Freidzon  · Hinn  · Kuhlman  · McPherson  · Nordquelle  · Parham  · Pethrus  · Ramabai  · Roberts  · Robertson  · Seymour  · Wigglesworth  · Woodworth-Etter  · Wimber  · Yli-Vainio
Trossamfunderna
Se även
Karismatisk kristendom  · Evangelikalism  · Oneness-rörelsen