Midjeblomflugor

Systematik
Midjeblomflugor
Blank midjeblomfluga S. montana
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Underklass	Bevingade insekter Pterygota
Ordning	Tvåvingar Diptera
Familj	Blomflugor Syrphidae
Underfamilj	Eristalinae
Tribus	Chrysogastrini
Släkte	Midjeblomflugor Sphegina
Vetenskapligt namn
§ Sphegina
Auktor	Meigen, 1822
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Midjeblomflugor (Sphegina) är ett släkte i familjen blomflugor.

Kännetecken

Midjeblomflugorna har som det svenska namnet antyder en mycket smal midja och en droppformad avslutning på bakkroppen. Det gör att de är mycket lika parasitsteklar, särskilt från släktet Terebrantes. Kroppen är i stort sett hårlös. Vingarna är klara eller svagt tonade. Arterna i släktet är svåra att artbestämma eftersom färgen varierar mycket inom samma art. Ofta måste genitalierna studeras för att kunna göra en säker artbestämning.

Levnadssätt

Midjeblomflugorna lever i fuktiga löv och barrskogar. Larverna lever på trädens sav och man kan hitta dem i savansamlingar under barken på både levande och döda furmultnande träd, både på lövträd och barrträd.

Utbredning

Det finns mer än 90 arter av midjeblomflugor i världen. Antalet kända arter har ökat mycket under de senaste decennierna. Släktet finns företrädesvis i palearktiska områden med cirka 50 kända arter. I Nordamerika finns cirka 20 arter och i den orientaliska regionen 13 arter. I Norden är sex arter kända varav alla utom en finns i Sverige.

Systematik

Undersläkten och arter i Norden

Sphegina (Meigen, 1822)
- Barkmidjeblomfluga S. clunipes (Fallén, 1816)
- Elegant midjeblomfluga S. elegans (Schummel, 1843)
- Blank midjeblomfluga S. montana (Becker, 1921)
- Fjällmidjeblomfluga S. spheginea (Zetterstedt, 1838)
Asiophegina (Stackelberg, 1975)
- Sibirisk midjeblomfluga S. sibirica (Stackelberg, 1953)
- Kustmidjeblomfluga S. verecunda (Collin, 1937)

Övriga arter (urval)

Nedan följer ett urval med arter i släktet.^[1]

S. albipes (Bigot, 1883)
S. appalachiensis (Coovert, 1977)
S. armatipes (Malloch, 1922)
S. aterrima (Stackelberg, 1953)
S. atrolutea (Lucas in Thompson & Torp, 1986)
S. biannulata (Malloch, 1922)
S. brachygaster (Hull, 1935)
S. bridwelli (Cole, 1924)
S. californica (Malloch, 1922)
S. campanulata (Robertson, 1901)
S. clavata (Scopoli, 1763)
S. claviventris (Stackelberg, 1956)
S. cornifera (Becker, 1921)
S. eoa (Stackelberg, 1953)
S. flavimana (Malloch, 1922)
S. flavomaculata (Malloch, 1922)
S. freyana (Stackelberg, 1956)
S. hennigiana (Shiraki & Edashige, 1953)

S. infuscata (Loew, 1863)
S. keeniana (Williston, 1887)
S. latifrons (Egger, 1865)
S. limbipennis (Strobl, 1909)
S. lobata (Loew, 1863)
S. lobulifera (Malloch, 1922)
S. nigrimana (Cole, 1924)
S. nitidifrons (Stackelberg, 1956)
S. occidentalis (Malloch, 1922)
S. petiolata (Coquillett, 1910)
S. platychira (Szilády, 1937)
S. punctata (Cole, 1921)
S. rufa (Malloch, 1922)
S. rufiventris (Loew, 1863)
S. spiniventris (Stackelberg, 1953)
S. sublatifrons (Vujic, 1990)
S. varifacies (Kassebeer, 1991)
S. violovitshi (Stackelberg, 1956)

Etymologi

Sphegina betyder getinglik efter grekiskans 'sphex'. Sphex är också ett släkte grävsteklar

Källor

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. Artdatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-70-2