Nylutherdom
- Ej att förväxla med nyevangelism.
Nylutherdom, eller nylutheranism, kallas en teologisk rörelse som uppkom i Tyskland vid mitten av 1800-talet och därifrån överfördes till Sverige, vilken i motsats till vad man såg som rationalismens och pietismens kyrkoupplösande idéer hävdade principen om en stark kyrka i anslutning till Luthers kyrkolära.
Nylutherdom i Sverige
I Sverige fick nylutherdomen ett organ i den 1855–1863[1] utgivna Svensk Kyrkotidning (ej att förväxla med Svensk Kyrkotidning utgiven från 1905).
Se även
- Högkyrklighet
- Svenska kyrkans historia
- Svenska kyrkans diakonistyrelse
- Liturgisk färg
- Georg Wilhelm Friedrich Hegel
- Theodor Kliefoth
- Ernst Sartorius
- August Vilmar
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 407
Noter
- ^ kyrkotidning SAOB, läst 10 oktober 2021