Periapsislongitud

Periapsislongituden (symbol ϖ {\displaystyle \varpi } ) hos ett objekt i en omloppsbana runt en centralkropp är den longitud, mätt från punkten vid vårdagjämningen, där periapsis (punkten i banan där objektet är som närmast centralkroppen) skulle ske om objektets inklination vore noll. Periapsislongituden är en sammansatt vinkel som delvis mäts i referensplanet och resterande del i omloppsbanans plan. På samma sätt är samtliga vinklar som härleds från periapsislongituden (medellongitud och sann longitud) också sammansatta.

Ibland kan termen periapsislongitud även användas för att avse ω, vinkeln mellan uppstigande nod och periapsis. Denna vinkel är mer känd som periapsisargumentet.[1]

Beräkning

ϖ {\displaystyle \varpi } kan beräknas från longituden hos uppstigande nod Ω {\displaystyle \Omega } och periapsisargumentet ω {\displaystyle \omega } :

ϖ = Ω + ω {\displaystyle \varpi =\Omega +\omega }

vilka härleds från omloppsbanans tillståndsvektorer.

Referenser

Noter

  1. ^ Se exempelvis s. 201, The Binary Stars, Robert Grant Aitken, Semicentennial Publications of the University of California, 1918, eller Format, Sixth Catalog of Orbits of Visual Binary Stars Arkiverad 25 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine., William I. Hartkopf & Brian D. Mason, U. S. Naval Observatory, Washington, D.C.
v  r
Gravitation omloppsbana
Typer
Generell
Begravnings Hohmann Hästsko
Geocentrisk
Geostationär Hög Låg Medelhög Molnija Månvarv Polär Solsynkron
Om andra punkter
Banelement
Form storlek
e  Excentricitet a  Ellips b  Hyperbel Qq  Apsis
Orientering
i  Banlutning Ω  Longitud hos uppstigande nod ω  Periapsisargument ϖ  Periapsislongitud
Position
M  Medelanomali ν, θ, f  Sann anomali E  Excentrisk anomali L  Medellongitud l  Sann longitud
Variation
T  Siderisk omloppstid n  Genomsnittlig rörelse v  Omloppshastighet t0  Epok
Manövrar
Celest mekanik