Värderum

Värderummet, även känt som kolonnrummet, eller bilden till en linjär avbildning är avbildningens värdemängd.

Värderummet V för en linjär avbildning F : U V {\displaystyle F:\mathbb {U} \rightarrow \mathbb {V} } (där U {\displaystyle \mathbb {U} } och V {\displaystyle \mathbb {V} } är två vektorrum) definieras som:

V ( F ) = { F ( u ¯ ) V : u ¯ U } {\displaystyle V(F)=\{F({\bar {u}})\in \mathbb {V} :{\bar {u}}\in \mathbb {U} \}}

Det vill säga mängden av alla vektorer i V {\displaystyle \mathbb {V} } som nås av F {\displaystyle F} . Att värderummet gör skäl för sitt namn och inte bara är en delmängd utan även ett underrum till V {\displaystyle \mathbb {V} } visas med hjälp av definitionen av en linjär avbildning. Ty om u ¯ , v ¯ V ( F ) {\displaystyle {\bar {u}},{\bar {v}}\in V(F)} och α R {\displaystyle \alpha \in \mathbb {R} } så existerar det z ¯ , w ¯ U {\displaystyle {\bar {z}},{\bar {w}}\in \mathbb {U} } så att u ¯ = F ( z ¯ ) , v ¯ = F ( w ¯ ) {\displaystyle {\bar {u}}=F({\bar {z}}),{\bar {v}}=F({\bar {w}})} och då gäller:

  1. u ¯ + v ¯ = F ( z ¯ ) + F ( w ¯ ) = F ( z ¯ + w ¯ ) u ¯ + v ¯ V ( F ) {\displaystyle {\bar {u}}+{\bar {v}}=F({\bar {z}})+F({\bar {w}})=F({\bar {z}}+{\bar {w}})\Rightarrow {\bar {u}}+{\bar {v}}\in V(F)}
  2. α v ¯ = α F ( w ¯ ) = F ( α w ¯ ) α v ¯ V ( F ) {\displaystyle \alpha {\bar {v}}=\alpha F({\bar {w}})=F(\alpha {\bar {w}})\Rightarrow \alpha {\bar {v}}\in V(F)}

Vilket är ekvivalent med att V ( F ) {\displaystyle V(F)} är ett underrum av V {\displaystyle \mathbb {V} } .

Eftersom w ¯ U {\displaystyle {\bar {w}}\in \mathbb {U} } och således kan skrivas på formen w ¯ = x 1 u ¯ 1 + x 2 u ¯ 2 + . . . + x k u ¯ k = u X {\displaystyle {\bar {w}}=x_{1}{\bar {u}}_{1}+x_{2}{\bar {u}}_{2}+...+x_{k}{\bar {u}}_{k}=\mathbf {u} X} där u = { u ¯ 1 , u ¯ 2 , . . . , u ¯ k } {\displaystyle \mathbf {u} =\left\{{\bar {u}}_{1},{\bar {u}}_{2},...,{\bar {u}}_{k}\right\}} är en bas till U {\displaystyle \mathbb {U} } så gäller även:

v ¯ = F ( w ¯ ) = F ( x 1 u ¯ 1 + x 2 u ¯ 2 + . . . + x k u ¯ k ) = x 1 F ( u ¯ 1 ) + x 2 F ( u ¯ 2 ) + . . . + x k F ( u ¯ k ) [ F ( u ¯ 1 ) , F ( u ¯ 2 ) , . . . , F ( u ¯ k ) ] {\displaystyle {\bar {v}}=F({\bar {w}})=F(x_{1}{\bar {u}}_{1}+x_{2}{\bar {u}}_{2}+...+x_{k}{\bar {u}}_{k})=x_{1}F({\bar {u}}_{1})+x_{2}F({\bar {u}}_{2})+...+x_{k}F({\bar {u}}_{k})\in \left[F({\bar {u}}_{1}),F({\bar {u}}_{2}),...,F({\bar {u}}_{k})\right]}

Det vill säga att v ¯ {\displaystyle {\bar {v}}} är en linjärkombination av F ( u ¯ 1 ) , F ( u ¯ 2 ) , . . . , F ( u ¯ k ) {\displaystyle F({\bar {u}}_{1}),F({\bar {u}}_{2}),...,F({\bar {u}}_{k})} och V ( F ) {\displaystyle V(F)} således spänns upp av det linjära höljet av dessa vektorer, vilket är ekvivalent med att säga att V ( F ) {\displaystyle V(F)} spänns upp av det linjära höljet av kolonnerna i den matris A {\displaystyle A} som avbildningen F {\displaystyle F} beskrivs av.

Tolkning

Om avbildningen F : U V {\displaystyle F:\mathbb {U} \rightarrow \mathbb {V} } kan skrivas med matrisen A {\displaystyle A} innebär det att ekvationen y = A x {\displaystyle y=Ax} har lösningar om och endast om y V ( F ) {\displaystyle y\in V(F)} , det vill säga om y {\displaystyle y} faktiskt nås av F {\displaystyle F} . Detta innebär alltså att om du har ett system som beskrivs av y = A x {\displaystyle y=Ax} , där A {\displaystyle A} är någon slags transform som verkar på en insignal x {\displaystyle x} och ger en utsignal y {\displaystyle y} t.ex., så är det enbart utsignaler hörandes till värderummet som faktiskt kan erhållas.

Exempel

  • Bestäm V ( F ) {\displaystyle V(F)} om F {\displaystyle F} är en ortogonalprojektion i ett plan.

Lösning: Vid en ortogonalprojektion projiceras varje vektor ner i planet, alltså att man från en given vektor enbart erhåller den komposant som är parallell med planet. Således består V ( F ) {\displaystyle V(F)} av alla vektorer i planet, ty det är dessa som nås av avbildningen.

  • Bestäm V ( F ) {\displaystyle V(F)} om F {\displaystyle F} är en vridning med vinkel θ {\displaystyle \theta } kring en axel i rummet.

Lösning: Varje vektor i rummet kan erhållas genom att vrida någon annan vektor vinkel θ {\displaystyle \theta } , således kan samtliga vektorer nås av avbildningen och V ( F ) {\displaystyle V(F)} utgörs helt enkelt av rummet.

  • Bestäm en bas till V ( F ) {\displaystyle V(F)} om F : {\displaystyle F:} R {\displaystyle \mathbb {R} } 4 {\displaystyle \rightarrow } R {\displaystyle \mathbb {R} } 4 ges av matrisen A {\displaystyle A} :

( 2 1 1 4 0 1 1 0 0 2 2 0 1 0 0 2 ) {\displaystyle {\begin{pmatrix}2&1&-1&-4\\0&1&-1&0\\0&2&-2&0\\1&0&0&-2\end{pmatrix}}}

Lösning: V ( F ) {\displaystyle V(F)} spänns upp av kolonnerna i A {\displaystyle A} och vi finner således en bas till värderummet genom att teckna kolonnernas beroendeekvation och plocka bort eventuella linjärkombinationer. λ 1 A 1 + λ 2 A 2 + λ 3 A 3 + λ 4 A 4 = 0 {\displaystyle \lambda _{1}A_{1}+\lambda _{2}A_{2}+\lambda _{3}A_{3}+\lambda _{4}A_{4}=0} (där A 1 , . . . , A 4 {\displaystyle A_{1},...,A_{4}} är kolonnerna i A {\displaystyle A} ) ger följande ekvationssystem som löses med stegvis gausselimination:

[ 2 1 1 4 0 0 1 1 0 0 0 2 2 0 0 1 0 0 2 0 ] [ 0 1 1 0 0 0 1 1 0 0 0 1 1 0 0 1 0 0 2 0 ] [ 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1 0 0 1 0 0 2 0 ] λ 2 = λ 3 λ 1 = 2 λ 4 {\displaystyle \left[{\begin{array}{rrrr|r}2&1&-1&-4&0\\0&1&-1&0&0\\0&2&-2&0&0\\1&0&0&-2&0\end{array}}\right]\to \left[{\begin{array}{rrrr|r}0&1&-1&0&0\\0&1&-1&0&0\\0&1&-1&0&0\\1&0&0&-2&0\end{array}}\right]\to \left[{\begin{array}{rrrr|r}0&0&0&0&0\\0&0&0&0&0\\0&1&-1&0&0\\1&0&0&-2&0\end{array}}\right]\Leftrightarrow {\begin{alignedat}{7}\lambda _{2}&&\;=\;&&\lambda _{3}\\\lambda _{1}&&\;=\;&&2\lambda _{4}\end{alignedat}}}

λ 3 = t , λ 4 = s λ 2 = t , λ 1 = 2 s {\displaystyle \lambda _{3}=t,\lambda _{4}=s\Rightarrow \lambda _{2}=t,\lambda _{1}=2s} , det vill säga en parameterlösning med två parametrar vilket innebär att vi kan plocka bort två av kolonnerna utan att påverka vad de spänner upp. Man ser också att A 4 = 2 A 1 , A 3 = A 2 {\displaystyle A_{4}=-2A_{1},A_{3}=-A_{2}} , alltså att A 3 {\displaystyle A_{3}} och A 4 {\displaystyle A_{4}} är linjärkombinationer av övriga kolonner och således kan plockas bort. A 1 , A 2 = ( 2 0 0 1 ) , ( 1 1 2 0 ) {\displaystyle A_{1},A_{2}={\begin{pmatrix}2\\0\\0\\1\end{pmatrix}},{\begin{pmatrix}1\\1\\2\\0\end{pmatrix}}} spänner således upp V ( F ) {\displaystyle V(F)} och utgör en bas för värderummet.

Se även

Referenser

  • Janfalk, Ulf, Linjär Algebra, 2013, Matematiska institutionen, Linköpings Universitet


v  r
Linjär algebra
Grundläggande begrepp
Skalär · Vektor · Noll · Ortogonalitet · Ekvationssystem · Rum · Linjärkombination · Inre produkt · Oberoende · Bas · Radrum · Kolonnrum · Nollrum · Gram-Schimdt · Egenvärde · Hölje · Linjäritet
Bild på euklidiska rummet
Vektoralgebra
Matriser
Elementär · Block · Enhet · Determinant · Norm · Rang · Transformation · Rotation · Invers · Cramers regel · Trappstegsform · Spår · Transponat · Gausselimination · Symmetri · Addition
Multilinjär algebra
Geometrisk algebra · Yttre algebra · Bivektor · Multivektor · Tensor
Konstruktioner
Delrum · Dualrum · Funktionsrum · Kvotrum · Tensorprodukt
Numerik
Kategori Kategori