Via Flaminia

Via Flaminia är en romersk väg som anlades år 220 f.Kr. för att förbinda Rom med Italiens adriatiska kust (Ariminum, Rimini), och var den viktigaste vägen som gick norrut under romarrikets tid.

Sträckning

Via Flaminia utgick från Rom och följde floden Tiberns dalgång uppströms till Apenninerna. Där korsade vägen Scheggia-passet och floden Metauros dalgång. På vägen passerade den bland annat Fano och Pesaro innan den slutade i Ariminum.[1]

Historia

Vägen byggdes av den romerske censorn Gaius Flaminius. Det gjordes många förändringar och förbättringar på vägen under kejsartiden. När Augustus påbörjade en allmän upprustning av vägarna i Italien, till vilken han tillsatte bland andra senatorer som projektledare, reserverade han Via Flaminia åt sig själv och lät återuppbygga alla broar, förutom Pons Mulvius, som korsade Tibern 3 kilometer norr om Rom (byggd av Marcus Aemilius Scaurus år 109 f.Kr.) och en okänd bro vid namn Pons Minucius. Stora triumfbågar upprestes till hans ära, och vid Ariminium är de fortfarande bevarade. Vespasianus byggde en ny tunnel genom bergspasset Intercisa år 77, och Trajanus, som inskriptioner visar, restaurerade många broar längs vägen. Vägen fick stor betydelse för de städer och områden som den passerade, inte minst för Ager Gallicus.

Pons Mulvius

Betydelse

Vägen var viktig av två anledningar: under perioden då romarriket växte mest, 300-talet f.Kr. och 200-talet f.Kr., blev Via Flaminia, tillsammans med den billigare sjövägen, en av de viktigaste vägarna därigenom att den kunde transportera vete från Podalen till Rom och centrala Italien. Den andra anledningen var att under romarrikets nedgång var Via Flaminia huvudvägen till hjärtat av Italien: den togs av Julius Caesar i början av inbördeskriget, men även av olika barbarhärar, bysantinska generaler. Många stora strider utkämpades därmed i närheten av Via Flaminia, till exempel i slaget vid Sentinum (nära dagens Sassoferrato) och nära Tadinum (dagens Gualdo Tadino). Under den tidiga medeltiden kom vägen under Östroms kontroll.

Referenser

  1. ^ ”Via Flaminia history”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525102936/http://www.rome-interreg.net/index.php?em_cat=374&region=6&portal=45. Läst 13 juni 2010. 

Externa länkar

  • Via Flaminia på LacusCurtius
v • r
Romerska vägar vid tiden för det romerska kejsardömet
Vägar utgående från Rom
Via Appia · Via Ardeatina · Via Asinaria · Via Aurelia · Via Casilina · Via Cassia · Via Collatina · Via Flaminia · Via Labicana · Via Latina · Via Laurentina · Via Nomentana · Via Ostiense · Via Portuense · Via Prenestina · Via Salaria · Via Severiana · Via Tiburtina · Via Trionfale
Vägar på Apenninska halvön
Via Amerina · Via Annia · Via Aurelia (Veneto) · Via Campana · Via Capua-Rhegium · Via Cecilia · Via Claudia Nova · Via Clodia · Via della Spina · Via Domiziana · Via Emilia · Via Emilia Scauri · Via Flaminia minor · Via Flavia · Via Gallica · Via Herculea · Via Julia Augusta · Via Paeligna · Via Plestina · Via Popilia · Via Popilia-Annia · Via Postumia · Via Regina · Via Salaria Gallica · Via Salaria Picena · Via Sorana · Via Traiana · Via Traiana Calabra · Via Valeria · Via Valeria Claudia
Vägar i västromerska provinser
Via Agrippa · Via Aquitania (i Gallia Aquitania och Gallia Narbonensis) · Via Augusta (i Hispania) · Via Claudia Augusta (i Noricum och Raetien) · Via Delapidata (i Hispania) · Via Devana (i Britannia) · Via Domizia (i Gallia Aquitania) · Fosse Way (i Britannia)
Vägar i östromerska provinser